I kontraktet med EU är det reglerat att den enskilde skall omfattas av
samma sociala förmåner som övriga anställda vid universitetet. Dessutom
får enligt internationella konventioner, lag samt kollektivavtal inte en
anställd som är finansierad via MCF behandlas sämre än övriga
motsvarande anställda.
Genom att universitetet ingår ett
anställningsavtal med den utländske forskaren/forskarstuderande skall
därför motsvarande bestämmelser som gäller för övriga anställda
tillämpas även för den vars anställning är finansierad av MCF.
Normalt
är frågan om lönenivå helt oreglerad och det ankommer på parterna i ett
anställningsavtal att själva avgöra lönenivån. I fråga om en anställning
som är finansierad genom ett MCF finns dock ett undantag på så sätt att
det föreligger ett avtal med EU om ersättningens storlek. I vissa fall
kan därför en forskare/forskarstuderande få en högre lön och därmed
bättre anställningsvillkor jämfört med andra motsvarande anställda.
Slutsatsen
blir därför att en lön som ligger under det i EU-kontraktet reglerade
beloppet får inte beslutas. Inte heller får en anställd finansierad av
MCF undantas från vissa anställningsförmåner även om dessa inte är
finansierade genom kontraktet med EU.
Dessa ofinansierade
kostnader som kan uppstå under vissa förutsättningar får betraktas såsom
en form av ”motfinansiering”, se PM under rubriken Finansiering (sid 3).
Erfarenheterna hitintills har dock visat att denna ”motfinansiering”
blivit marginell.
Uppdaterad: 2012-10-02